Blockfest

Efter en dryg månads fixande är bussen "klar" och det har varit några turer ute i landet. Senast turen gick till urskogen där block efter block tornar upp sig, fantastiskt. Har borstat och klättrat några problem men det finns mycket kvar. Nedan är ett urval av block jag hittat under upptäcktsfärder med Ella och farfar.

 Höger- och vänsterareten är borstade varav ståstart på den högra är gjord - "Kapsylen".

 Tre block med potential. På det högra blocket har högerareten borstat och ståstart är gjord - "Export".

 Här finns det minst 3 fina linjer att borsta (och säkert några fler av sämre kvalité). ca 4m högt så mer än en padda rekommenderas.

 Ett fantastiskt block mitt på ett kalhygge. För skala kan ni nog se pappa som döljer sig på blockets skuggsida.

 Kikar man in i skogen så döljer sig många vackra bumlingar.

Tillbaks till Göteborg

Hemvägen blev sträckkörning med några lite längre pauser. Startade 09.30 på fredagen och anlände Göteborg vid ca 16.00 på lördag eftermiddag. Lätt mör i kroppen men eftersom vi inte sett ut några roliga stopp längs vägen kändes det bra att inte dra ut på det i onödan. Vi lämnade ett soligt Spanien för att köra in i ett soligt Frankrike som på kvällen i höjd med Lyon övergick till regn. Från Strasbourg och genom Tyskland snöade det och även Danmark var vitt. Det var först när vi passerat det lilla guppet som skiljer Skåne och Halland som snön försvann och man kunde ana att våren inte var allt för långt borta.

Ella och Jessica vid en rastplats i södra Frankrike.

 Ella och Jessica vid en rastplats på Hallandsåsen.

Filmning i februari och mars var obefintlig då jag kände mig ganska dålig i jämförelse med övriga, det var svårt att filma statiskt från stativ samt att packningen redan var väl tilltagen. Här är iaf ett klipp från januari som inte blivit uppladdat tidigare.

Spanien 2013 - Costa Blanca, del 2 from Jonas Sindler on Vimeo.

Nu är det dags att ge sig på de svenska klipporna och först på tur är Labyrint i Hyltebergen. Provade i måndags men den behöver nog ett par besök till innan den är hemma...

Ett spöke!

De sista dagarna har bjudit på blandat väder så vi har med fingertoppskänsla försökt söka oss till regnfria områden för att kunna klättra. I tisdags var vi tillbaka vid Terradets där solen sken dock var några av lederna blöta efter tidigare regn.

På kvällen fick vi besök av vår kindpussande hyresvärd som hade med sig en karta mycket goda äpplen från Tornafruit.

Onsdagens prognosen såg mycket dyster ut men så hittade vi en lucka, El Cogul. Vi har ju släpat med oss crash-pads från Sverige så det vore ju kul om de kom till användning någon mer gång under resan, vi åkte dit. De flesta problem var sydvända och solen gassade med ca 20° i skuggan så det blev ingen större kvalité på klättring men det var kul att testa.

Ella make'as för nästa års julkalender...

...och försöker sedan rädda mamma från ett lutande block.

Sista dagen och då hittade vi El Penitent vid Montblanc (i Tarragona guiden). Det var inte längre dit än till någon av våra andra klippor och de leder vi körde var av mycket bra kvalité. Dock kan det vara ett krux att ta sig dit då de sista 3-4km går i ganska kuperad terräng på leriga vägar. Nu var det torrt så vi kunde komma väldigt nära klippan men man kan tvingas parkera för en 40min promenad.

Nu är bilen packad och vi skall försöka få en god natts sömn innan vi börjar den 250mil långa hemresan. Snart kanske vi är i en buss nära dig ;-) vi ses!

Domino

Solen värmde ordentligt sista dagen i Siurana, vi försökte oss på några leder men det blev att vi mest satt och njöt av de härliga vädret och utsikten.

Vägen tillbaka till Tornabous gick via Reus för att bunkra lite mat. Vi stannar på Dia som har den enda riktigt goda müslin som vi lyckats hitta, allt annat man kan ha till yoghurt består till största delen av socker.

Ellas barnstol går att plocka isär till en liten stol+bord vilket är riktigt toppen.

I Siurana träffade vi på Matilda Söderlund som planerade att åka vidare till Oliana på lördagen så vi tänkte att vi åker dit för att se på denna mästare. Väl där såg vi ingen Matilda men fick klättrat några av de lättare lederna som var riktigt fina.

På hemvägen åker vi igenom Agramunt och stannar till vid något som ser ut som en delikatessbutik. Ojoj, vilket misstag... det är en chokladfabrik/-affär. Det är choklad från golv till tak i de mest varierande kombinationer. Det handlas och gås en rundvandring på museet innan vi kommer ut med en påse som behöver lyftas med båda händer. Gott men kroppen blir inte direkt mer klätteranpassad.

Kroppen känns sliten och regnet gör intåg så söndagen blir vilodag för att ladda inför måndagens utflykt till Terradets. Tyvärr så hade regnet gjort att merparten av lederna hade någon del som var blöt så vi hoppas kunna återvända någon dag längre fram och sätta ihop det vi påbörjat. Efterföljande dagar åker vi till Tartareu och Os de Balaguer men kroppen känns mycket sliten, de senaste nästan tre månadernas klättring utan något längre upphåll har nog satt sina spår. Torsdagen-fredag får bli vilodagar i hopp om att komma tillbaka innan det är dags att åka norrut.

På torsdagen åker vi runt och försöker hitta lite lokala hantverkare. Först åker vi förbi en krukmakare där Ella promenerar omkring och kollar på diverse trädgårdstomtar.

Därefter blir det en tur genom landsbyggden tills vi hittar Castell del Remei, en vingård mitt ute på en åker. Vi får lite historia bakom vinerna men blir avbrutna av ett väldigt brakande, Ella kör domino med diverse vinflaskor och lådor. Svetten pärlas... inget har gått sönder, phuu. Dominobrickorna kostade ca €50/st så det hade kunnat bli kostsamt.

Parken vid vingården hade lite spännande djur.

På fredagen styr vi till Barcelona, förmiddagen tillbringar vi strosandes på Barcelonas gator innan vi åker ut till flygplatsen och hämtar farmor. Solen skiner och det är ca 20° och vi får höra att vintern håller sig fast hemma i Sverige. Det blir tapas i Barcelona innan vi åker ut till Tornabous slätter (restaurangerna här lockar inte).

Ella är glad att ha fått en lekkamrat vid klippan igen och under helgen besöker vi Santa Ana och Sant Llorenç de Montgai.

Ella mannekängar nöjt i en klänning och ryggsäck hon precis fått av farmor.  

Farmor beundrar bergen vid Santa Ana.

 Fikapaus vid en Ermita ovanför byn Sant Llorenç de Montgai. 

Jessica på en 6b+ vid Sant Llorenç de Montgai, kändes mer som en 6c+/7a så det var styva grader men kul klättring.

Idag, måndag, var det dags för farmor att åka hem igen. Det har varit mysigt att ha besök och att få visa vad vi håller på med. Efter att vi lämnat farmor vid flygplatsen åkte vi till en närliggande strand. Där satt vi och vinkade åt planen som vi kunde tänka oss att farmor åkte med sedan gungade vi och testade musklerna på ett utomhus gym, Jessica imponerade (och överraskade sig själv) med att göra chins.

Ses snart  

Stenar är livet.

Rebellisk Spanjor.

¡Venga Bicho! - Vinden har vänt

Längtan är stor och vi tar kontakt med vår gamla hyresvärd för att försöka återvända. Efter några vändor fram och tillbaka så visar det sig att lägenheten är ledig söndag-fredag och vi bokar in oss direkt. Vid lunchtid får vi besök av hyresvärden i Tornabous och efter lite knaggligt kommunicerande och kindpussar får vi henne att fråga en granne om vi kan få tillgång till deras WiFi. Grannen, en glad tant, förstår inte alls vad vi är ute efter men vi får numret till hennes engelsktalande dotter som verkar kunna data. Vipps så har vi en plats i vårt stenhus att kommunicera med omvärlden förutom vårt ytterst begränsade kontantkort. Otäckt att känna en sådan lättnad men de senaste 5 veckornas avhållsamhet från Internet har förmodligen varit nyttiga. Muntra efter flera glada besked tänder vi en brasa och packar lite saker för att kunna åka och återse Siurana på morgonen efter.  

Med ett leende flyger vi fram på vägarna söderut och efter ca 1,5h har vi parkerat vid Esperó Primavera. Med självförtroende trampar vi fram till Mandrágora, värmer upp genom att köra den i etapper. Dags för ett press och likt tidigare får jag mig en flygtur som resulterar i en lätt stukad vänsterfot och en repsnärt under högra ögat. Det går troll i detta och vi plockar ner grejerna och går till andra sidan vägen till sektor L'Aparador. Vi är själva så när som på ett par häftiga Amerikaner som kör de mest fantastiska uttrycken, känn bara på denna: "Can you believe it? Did I just pulled that out of my asshole?"

På kvällen får vi nyckeln till vår gamla bostad och det känns som att komma hem igen, härligt. Ella förbereder klättergrejerna inför morgondagen.

Prognosen säger att tisdag eller onsdag får bli vilodag så vi åker upp till Grau dels Masets där jag tidigare varit sugen på leden L'Imbécil (7c) men inte provat. Efter några försök så har jag löst alla moves och den känns möjlig att göra men behöver vila först. Den ca 30m långa leden består av en krimpig och ganska vass nederdel, sedan några balansiga moves till lång sträckning och sedan kruxet som är en dyno till krimp. Överdelen går sedan lite lättare till ett litet tak och några trixiga moves. Vi lämnar klippan i precis rätt tid för när vi når bilen börjar regnet ösa ner.

Tisdagen bjuder på fint väder och hoppfull återvänder jag till L'Imbécil. Efter ett uppvärmningspress så börjar fler klättrare ansluta till just där vi är och det känns trångt (lätt illamående). Det klättras både till höger och vänster om oss och jag väntar tills de kommit ner innan jag gör ett försök. Passerar nederdelen förvånansvärt bra och kommer till kruxet, fingertopparna kommer över krimpen efter dynon men orkar inte hålla och faller… Trots misslyckandet känner jag mig hoppfull och hoppas att en vilodag skall göra att den sitter.

Smått mör efter att vår lilla guldklimp fått för sig att inte sova mellan 02.00-05.00 för tredje natten på rad känns det helt rätt med en vilodag. Vi går till lekplatsen och Ella testar det mesta glad av att kunna gå själv mellan alla sakerna. Det börjar snöa och shortsen som låg i klätterväskan för några dagar sedan känns inte längre nödvändiga. Det snöar några timmar sedan kommer ordentliga vindar som torkar och jag känner en lättnad inför morgondagens klättring. Hoppas Ella sover hela natten och att det inte blir alldeles för kallt i morgon.

Ella vaknar även denna natten klockan 02.00 och efter att vi bytt blöja tar det ca 1h sedan sover hon gott igen, phuu. Vaknar vid 07.15, det blåser så jallusierna skallrar men himlen är klarblå. Efter att morgonrutinerna är avklarade så sitter vi i bilen på väg till Grau dels Masets. Termometern visar +1° och vi får bryta isen på de stora vattenpölarna på den lilla grusvägen sista biten till parkeringen. Vi går stigen ner till klippan och tänker att det kommer bli riktigt kallt idag men väl framme är det lä och solens varma strålar gör att det t.o.m är behagligt i t-shirt. Sätter upp quickdrawsen och det känns tungt även om kroppen fått en vilodag, ska de gå idag?

På första presset kommer jag relativt lätt upp till kruxet men faller och det känns avlägset att klara den idag… ner, vila, ladda om. Andra presset, upp till kruxet, pang, den sitter! Shit, nu gäller det att ta sig i kragen för det är ca 15m kvar att klättra och underarmarna värker. Andas, andas… lyckas vila bra i en jugg och sedan är det bara ett kruxigt parti kvar. Om jag hoppar över klippet kommer jag förmodligen att orka, jag kör och den sitter, underbart! Firas ner med ett stort leende på läpparna och gör high-five med Ella och Jessica. Här är en annan klättrare på just denna led.

Mina underarmar ligger som nummer 5 och 6 i raden.

Det doftar som våren i Mellerud

Vi lämnar Cornudella de Montsant på slingriga vägar och kommer ner till slätt landskap och Tornabous. Vart är bergen? Kan skymta dem på håll längre norrut men vi bor i en liten by mitt bland åkrarna. Svärföräldrarna till hon som hyr ut huset möter oss, de kan ingen engelska och vår spanska är usel. De visar oss runt och beskriver allt med tusen ord och vi tror oss förstå det viktiga. En vägbeskrivning för oss skulle låta "rakt fram och sedan tredje gatan till höger" för dem blir det istället "rakt fram, vid första korsningen går du inte till höger och inte till vänster utan fortsätter rakt fram, vid andra korsningen…" 

Vi tar den superlånga raksträckan, >2mil, genom massa småbyar till Balaguer och bunkrar upp med förnödenheter och lite till. Samma raksträcka tillbaka och det doftar som våren i Mellerud och traktorerna går på högvarv runt omkring oss. Hur blev det så här? Nåja, vädret är soligt och varmt vi har ett fint hus och är förväntansfulla på klättringen. 

Första klätterdagen i nya området blir till Santa Linya och en sektor som heter Futbolín. Klippkvalitén visar sig vara mycket lös och farlig så efter några leder packar vi ihop och åker vidare till Cova Gran. Det är en imponerande grotta och det är alldeles fullt med klättrare, säkert fler än 30 och en hel del kändisar som Chris Sharma och Daila Ojeda. Vi sitter på en gräsplätt och beundrar spektaklet, Ella roas av lekande hundar och börjar gå omkring. Vi får återvända med vår egen lilla cirkus en annan dag när det är lite mindre folk.

Sharma på något som jag tror är ett projekt

Dagen därpå besöker vi Os de Balaguer, det är soligt och varmt men vi längtar ändå tillbaka till Cornudella och Siurana. Klättringen, omgivningen, avstånden att köra och enkelheten att ta med Ella var/kändes betydligt bättre där… allt kan inte vara fullträff… 

På kvällen kommer farfar tillbaka och piggar upp efter att ha varit några dagar i Barcelona. Måndagens utflykt blir till Santa Ana där klättring är bättre än vad vi tidigare provat i området och Ella myser med farfar. Det mulnar på och vi packar ihop för en eftermiddag i Huesca. 

Det regnar på natten och efter att ha sagt hejdå till farfar tror vi att den perfekta klippan för dagen är Santa Linya - Cova Gran. Väl där så pissar det vatten ur varenda spricka i grottans tak och vi kan inte hitta en enda led som är torr. Provar en led ändå men det känns fuktigt och svårt så vi avbryter.  

Onsdagen blir vilodag och vi åker till Balaguer för att försöka få något 3G-abonnemang så att vi åtminstone kan hålla koll på vädret i omgivningen eftersom det tar 30-60min att köra till de olika klipporna. Efter några försök och flera olika bud får vi tillslut köpa ett kontantkort. 

Utsikt över några hustak i Balaguer. Syntest: kan ni se hästen och hunden?

Hemvägen blir en rundtur via Tartareu, Áger, Terradets och sedan ner förbi Camarasa. Väldigt vackert landskap och kanske kan det bli lite klättring där någon dag.

Solen skiner och nästa klippa på tur att testa är La Pauta. Efter att ha sladdat upp på mjuka grusvägar når vi en idyllisk plats med en vertikal klippa med några fina leder. Vissa grepp har fortfarande inte torkat från tidigare regn så det blir lite krampaktigt på sina ställen. Tyvärr så fanns det bara ett ställe längs klippan där vi kunde få plats med Ellas lekplats vilket begränsar återbesöken.

Tankarna går åter till Cornudella och vi funderar på att kolla möjligheterna att återvända. 

Fredagen blir till Cubells, en lerig väg till klippan får oss att tvivla på SAABen för en stund men den tuggar och sladdar troget genom det ca 10cm mjuka lerlagret på vägen. Fattas bara att vi fastnat ute på en åker och behövt försöka få tag på bärgare. Klippan är omgiven av blommor och utsikten härlig med böljande åkermarker och snöklädda bergstoppar i fjärran. Vi hittar flera bra ställen att slå upp vårt camp på men tyvärr så tycker vi inte att de leder vi provar är speciellt tilltalande och några otäckt krimpiga. Njuter av solen innan det blir hemfärd genom den numera fastare leran.

Online...

Nu har vi åter hittat tillbaka till etern, återkommer till hur. Skall försöka återberätta vad som hänt sedan mitten på februari, börjar med finalen i Cornudella de Montsant.

Janssons hade med sig en hel del kaffe (har funderat på att köpa en pumptermos för att sälja kaffe till sugna klättrare vid klippan) så jag sörplar mest hela tiden, mycket gott, stort tack!

Ett snöinbäddat Siurana 

Den enda bilen som kommit upp till parkeringen före oss. Undrade vad det var för cykeldäck som hade spårat...

Efter snö kom kyla och sol. Siktade in mig på en fin led, Mandrágora (populär) då den ligger ganska skyddat och i solen. Inga jättesvåra moves men nästan 40m pumpande klättring. Satte ihop den ganska snabbt på topprep men när jag sedan skulle till att leda så har det blivit många hjärnspöken vilket resulterat i rejäla fall >10m. Har lagt den på is och får se om det blir något mer försök.

Vädret börjar ordna upp sig (lite varmare) och farfar kommer på besök. Det blir en tur till El Pati där jag förvånar mig själv med att on sighta "El Corridón de la Muerte" (7a+/b) i slutet på dagen. Kanske inte den finaste leden men en hel del tunna, känsliga moves. Det blir en sightseeingtur till byn Siurana för att visa farfar denna häftiga plats. 

Ella och Jessica passar på att bikta sig i kapellet.

Ella tycker det är toppen med farfar som lekkamrat vid klippan. Det plockas, pratas, promeneras, kryps och klättras. Hur skall vi kunna roa Ella när farfar åker hem?

Sista hela dagen i Cornudella är det mulet och regnar så vi pausar från klättringen och ger oss av till Ulldemolins för en vandring längs Rio Montsant till ermita de Sant Bartomeu. Leden slingrar sig fram i vacker natur på nordsidan av Montsant.

På kvällen packas bilen för att åka vidare till Tornabous och klättringen kring Lleida. Natten bjuder på riktigt oväder, det blåser, snöar och regnar så det blir strömavbrott. På morgonen är strömmen tillbaka och vädret har lugnat ner sig. Efter att ha ätit frukost och packat det sista skall vi ta hissen ner till garaget, hissdörren går igen och allt blir svart… faan! Som tur är har hissen inte börjat åka och jag lyckas få upp dörren och vi kliver ur. Det blir trapporna ner till garaget…

Innan vi åker vidare norrut stannar vi till på Goma2 (klätteraffären) för att hämta Jessicas omsulade skor. Vi blir smått förvånade när det strömmar svensk musik ur högtalarna Hoola Bandoola Band – Vem kan man lita på? Siurana - Hasta Luego!