Det doftar som våren i Mellerud

Vi lämnar Cornudella de Montsant på slingriga vägar och kommer ner till slätt landskap och Tornabous. Vart är bergen? Kan skymta dem på håll längre norrut men vi bor i en liten by mitt bland åkrarna. Svärföräldrarna till hon som hyr ut huset möter oss, de kan ingen engelska och vår spanska är usel. De visar oss runt och beskriver allt med tusen ord och vi tror oss förstå det viktiga. En vägbeskrivning för oss skulle låta "rakt fram och sedan tredje gatan till höger" för dem blir det istället "rakt fram, vid första korsningen går du inte till höger och inte till vänster utan fortsätter rakt fram, vid andra korsningen…" 

Vi tar den superlånga raksträckan, >2mil, genom massa småbyar till Balaguer och bunkrar upp med förnödenheter och lite till. Samma raksträcka tillbaka och det doftar som våren i Mellerud och traktorerna går på högvarv runt omkring oss. Hur blev det så här? Nåja, vädret är soligt och varmt vi har ett fint hus och är förväntansfulla på klättringen. 

Första klätterdagen i nya området blir till Santa Linya och en sektor som heter Futbolín. Klippkvalitén visar sig vara mycket lös och farlig så efter några leder packar vi ihop och åker vidare till Cova Gran. Det är en imponerande grotta och det är alldeles fullt med klättrare, säkert fler än 30 och en hel del kändisar som Chris Sharma och Daila Ojeda. Vi sitter på en gräsplätt och beundrar spektaklet, Ella roas av lekande hundar och börjar gå omkring. Vi får återvända med vår egen lilla cirkus en annan dag när det är lite mindre folk.

Sharma på något som jag tror är ett projekt

Dagen därpå besöker vi Os de Balaguer, det är soligt och varmt men vi längtar ändå tillbaka till Cornudella och Siurana. Klättringen, omgivningen, avstånden att köra och enkelheten att ta med Ella var/kändes betydligt bättre där… allt kan inte vara fullträff… 

På kvällen kommer farfar tillbaka och piggar upp efter att ha varit några dagar i Barcelona. Måndagens utflykt blir till Santa Ana där klättring är bättre än vad vi tidigare provat i området och Ella myser med farfar. Det mulnar på och vi packar ihop för en eftermiddag i Huesca. 

Det regnar på natten och efter att ha sagt hejdå till farfar tror vi att den perfekta klippan för dagen är Santa Linya - Cova Gran. Väl där så pissar det vatten ur varenda spricka i grottans tak och vi kan inte hitta en enda led som är torr. Provar en led ändå men det känns fuktigt och svårt så vi avbryter.  

Onsdagen blir vilodag och vi åker till Balaguer för att försöka få något 3G-abonnemang så att vi åtminstone kan hålla koll på vädret i omgivningen eftersom det tar 30-60min att köra till de olika klipporna. Efter några försök och flera olika bud får vi tillslut köpa ett kontantkort. 

Utsikt över några hustak i Balaguer. Syntest: kan ni se hästen och hunden?

Hemvägen blir en rundtur via Tartareu, Áger, Terradets och sedan ner förbi Camarasa. Väldigt vackert landskap och kanske kan det bli lite klättring där någon dag.

Solen skiner och nästa klippa på tur att testa är La Pauta. Efter att ha sladdat upp på mjuka grusvägar når vi en idyllisk plats med en vertikal klippa med några fina leder. Vissa grepp har fortfarande inte torkat från tidigare regn så det blir lite krampaktigt på sina ställen. Tyvärr så fanns det bara ett ställe längs klippan där vi kunde få plats med Ellas lekplats vilket begränsar återbesöken.

Tankarna går åter till Cornudella och vi funderar på att kolla möjligheterna att återvända. 

Fredagen blir till Cubells, en lerig väg till klippan får oss att tvivla på SAABen för en stund men den tuggar och sladdar troget genom det ca 10cm mjuka lerlagret på vägen. Fattas bara att vi fastnat ute på en åker och behövt försöka få tag på bärgare. Klippan är omgiven av blommor och utsikten härlig med böljande åkermarker och snöklädda bergstoppar i fjärran. Vi hittar flera bra ställen att slå upp vårt camp på men tyvärr så tycker vi inte att de leder vi provar är speciellt tilltalande och några otäckt krimpiga. Njuter av solen innan det blir hemfärd genom den numera fastare leran.