Domino

Solen värmde ordentligt sista dagen i Siurana, vi försökte oss på några leder men det blev att vi mest satt och njöt av de härliga vädret och utsikten.

Vägen tillbaka till Tornabous gick via Reus för att bunkra lite mat. Vi stannar på Dia som har den enda riktigt goda müslin som vi lyckats hitta, allt annat man kan ha till yoghurt består till största delen av socker.

Ellas barnstol går att plocka isär till en liten stol+bord vilket är riktigt toppen.

I Siurana träffade vi på Matilda Söderlund som planerade att åka vidare till Oliana på lördagen så vi tänkte att vi åker dit för att se på denna mästare. Väl där såg vi ingen Matilda men fick klättrat några av de lättare lederna som var riktigt fina.

På hemvägen åker vi igenom Agramunt och stannar till vid något som ser ut som en delikatessbutik. Ojoj, vilket misstag... det är en chokladfabrik/-affär. Det är choklad från golv till tak i de mest varierande kombinationer. Det handlas och gås en rundvandring på museet innan vi kommer ut med en påse som behöver lyftas med båda händer. Gott men kroppen blir inte direkt mer klätteranpassad.

Kroppen känns sliten och regnet gör intåg så söndagen blir vilodag för att ladda inför måndagens utflykt till Terradets. Tyvärr så hade regnet gjort att merparten av lederna hade någon del som var blöt så vi hoppas kunna återvända någon dag längre fram och sätta ihop det vi påbörjat. Efterföljande dagar åker vi till Tartareu och Os de Balaguer men kroppen känns mycket sliten, de senaste nästan tre månadernas klättring utan något längre upphåll har nog satt sina spår. Torsdagen-fredag får bli vilodagar i hopp om att komma tillbaka innan det är dags att åka norrut.

På torsdagen åker vi runt och försöker hitta lite lokala hantverkare. Först åker vi förbi en krukmakare där Ella promenerar omkring och kollar på diverse trädgårdstomtar.

Därefter blir det en tur genom landsbyggden tills vi hittar Castell del Remei, en vingård mitt ute på en åker. Vi får lite historia bakom vinerna men blir avbrutna av ett väldigt brakande, Ella kör domino med diverse vinflaskor och lådor. Svetten pärlas... inget har gått sönder, phuu. Dominobrickorna kostade ca €50/st så det hade kunnat bli kostsamt.

Parken vid vingården hade lite spännande djur.

På fredagen styr vi till Barcelona, förmiddagen tillbringar vi strosandes på Barcelonas gator innan vi åker ut till flygplatsen och hämtar farmor. Solen skiner och det är ca 20° och vi får höra att vintern håller sig fast hemma i Sverige. Det blir tapas i Barcelona innan vi åker ut till Tornabous slätter (restaurangerna här lockar inte).

Ella är glad att ha fått en lekkamrat vid klippan igen och under helgen besöker vi Santa Ana och Sant Llorenç de Montgai.

Ella mannekängar nöjt i en klänning och ryggsäck hon precis fått av farmor.  

Farmor beundrar bergen vid Santa Ana.

 Fikapaus vid en Ermita ovanför byn Sant Llorenç de Montgai. 

Jessica på en 6b+ vid Sant Llorenç de Montgai, kändes mer som en 6c+/7a så det var styva grader men kul klättring.

Idag, måndag, var det dags för farmor att åka hem igen. Det har varit mysigt att ha besök och att få visa vad vi håller på med. Efter att vi lämnat farmor vid flygplatsen åkte vi till en närliggande strand. Där satt vi och vinkade åt planen som vi kunde tänka oss att farmor åkte med sedan gungade vi och testade musklerna på ett utomhus gym, Jessica imponerade (och överraskade sig själv) med att göra chins.

Ses snart  

Stenar är livet.

Rebellisk Spanjor.