¡Venga Bicho! - Vinden har vänt

Längtan är stor och vi tar kontakt med vår gamla hyresvärd för att försöka återvända. Efter några vändor fram och tillbaka så visar det sig att lägenheten är ledig söndag-fredag och vi bokar in oss direkt. Vid lunchtid får vi besök av hyresvärden i Tornabous och efter lite knaggligt kommunicerande och kindpussar får vi henne att fråga en granne om vi kan få tillgång till deras WiFi. Grannen, en glad tant, förstår inte alls vad vi är ute efter men vi får numret till hennes engelsktalande dotter som verkar kunna data. Vipps så har vi en plats i vårt stenhus att kommunicera med omvärlden förutom vårt ytterst begränsade kontantkort. Otäckt att känna en sådan lättnad men de senaste 5 veckornas avhållsamhet från Internet har förmodligen varit nyttiga. Muntra efter flera glada besked tänder vi en brasa och packar lite saker för att kunna åka och återse Siurana på morgonen efter.  

Med ett leende flyger vi fram på vägarna söderut och efter ca 1,5h har vi parkerat vid Esperó Primavera. Med självförtroende trampar vi fram till Mandrágora, värmer upp genom att köra den i etapper. Dags för ett press och likt tidigare får jag mig en flygtur som resulterar i en lätt stukad vänsterfot och en repsnärt under högra ögat. Det går troll i detta och vi plockar ner grejerna och går till andra sidan vägen till sektor L'Aparador. Vi är själva så när som på ett par häftiga Amerikaner som kör de mest fantastiska uttrycken, känn bara på denna: "Can you believe it? Did I just pulled that out of my asshole?"

På kvällen får vi nyckeln till vår gamla bostad och det känns som att komma hem igen, härligt. Ella förbereder klättergrejerna inför morgondagen.

Prognosen säger att tisdag eller onsdag får bli vilodag så vi åker upp till Grau dels Masets där jag tidigare varit sugen på leden L'Imbécil (7c) men inte provat. Efter några försök så har jag löst alla moves och den känns möjlig att göra men behöver vila först. Den ca 30m långa leden består av en krimpig och ganska vass nederdel, sedan några balansiga moves till lång sträckning och sedan kruxet som är en dyno till krimp. Överdelen går sedan lite lättare till ett litet tak och några trixiga moves. Vi lämnar klippan i precis rätt tid för när vi når bilen börjar regnet ösa ner.

Tisdagen bjuder på fint väder och hoppfull återvänder jag till L'Imbécil. Efter ett uppvärmningspress så börjar fler klättrare ansluta till just där vi är och det känns trångt (lätt illamående). Det klättras både till höger och vänster om oss och jag väntar tills de kommit ner innan jag gör ett försök. Passerar nederdelen förvånansvärt bra och kommer till kruxet, fingertopparna kommer över krimpen efter dynon men orkar inte hålla och faller… Trots misslyckandet känner jag mig hoppfull och hoppas att en vilodag skall göra att den sitter.

Smått mör efter att vår lilla guldklimp fått för sig att inte sova mellan 02.00-05.00 för tredje natten på rad känns det helt rätt med en vilodag. Vi går till lekplatsen och Ella testar det mesta glad av att kunna gå själv mellan alla sakerna. Det börjar snöa och shortsen som låg i klätterväskan för några dagar sedan känns inte längre nödvändiga. Det snöar några timmar sedan kommer ordentliga vindar som torkar och jag känner en lättnad inför morgondagens klättring. Hoppas Ella sover hela natten och att det inte blir alldeles för kallt i morgon.

Ella vaknar även denna natten klockan 02.00 och efter att vi bytt blöja tar det ca 1h sedan sover hon gott igen, phuu. Vaknar vid 07.15, det blåser så jallusierna skallrar men himlen är klarblå. Efter att morgonrutinerna är avklarade så sitter vi i bilen på väg till Grau dels Masets. Termometern visar +1° och vi får bryta isen på de stora vattenpölarna på den lilla grusvägen sista biten till parkeringen. Vi går stigen ner till klippan och tänker att det kommer bli riktigt kallt idag men väl framme är det lä och solens varma strålar gör att det t.o.m är behagligt i t-shirt. Sätter upp quickdrawsen och det känns tungt även om kroppen fått en vilodag, ska de gå idag?

På första presset kommer jag relativt lätt upp till kruxet men faller och det känns avlägset att klara den idag… ner, vila, ladda om. Andra presset, upp till kruxet, pang, den sitter! Shit, nu gäller det att ta sig i kragen för det är ca 15m kvar att klättra och underarmarna värker. Andas, andas… lyckas vila bra i en jugg och sedan är det bara ett kruxigt parti kvar. Om jag hoppar över klippet kommer jag förmodligen att orka, jag kör och den sitter, underbart! Firas ner med ett stort leende på läpparna och gör high-five med Ella och Jessica. Här är en annan klättrare på just denna led.

Mina underarmar ligger som nummer 5 och 6 i raden.