Hasta luego Karlberg & Ekegren

Då har våra gäster återvänt till kalla Sverige. Det har varit riktigt trevligt att ha Olle och Jossi här på besök. Har försökt visa dem hur vardagen som föräldraledig ser ut...

Torsdag förmiddag öste regnet ner men strax innan de kom fram sken solen och värmen började återkomma för att sedan tillta under vistelsen. Idag har det varit 20° och strålande solsken.

Fikapaus vid L'Ocavie
Här är Olof på en led vid klippan L'Ocaive som han sedan bittert skulle ångra. Vid ankaret hade en svärm av bin (eller getingar) slagit läger och en envis Olle skulle upp till ankaret och visa vem som bestämde. Jag skrattade så mina magmuskler krampade när han började fäkta med armarna och skrika -ner, ner! stanna, stanna...! Väl på marken fick jag plocka bort gaddar ur Olles kinder.

Bilden ovan är vid ett tillfälle då svullnaden är relativt begränsad, imorse så var nog synfältet inte mer än ett par millimeter på vänsterögat. Det har lett till många skratt men jag hoppas givetvis att det ordnar upp sig, alltid händer det något...

Ella saknar sin gunghäst men det finns lite kuliga grejer på lekplatserna, här i Denia innan en mycket god middag.
Olle och Jossi på solskensklättring
Ella har intresserat sig mer för klättring de senaste dagarna och räds inte graderingar.

På väg hem från Peña Roja börjar marken plötsligt vibrera och en hop med kossor och kalvar kommer springande. Först blev vi oroliga att de skulle ramma oss men sedan fick vi se en liten vovve som snyggt styrde dem hemåt från någon betesmark. 

Min klättring har under de senaste dagarna framförallt inneburit att jag satt ihop Blob on the Wall som var en fin överhängande 7b vid L'Ocavie, övat in moven på Pan y circo 7c vid Peña Roja och Poca Lizard 7b vid Los Pinos. Får se om det hinns med att senda någon av dem innan vi åker vidare på torsdag. Händernas ovansida är inte vackra, har med min kräm och fil främst fokuserat på insida och fingertoppar som är i topptrim. 
(Höger lillfinger finns kvar även om det inte syns på bilden)

¿Algo mas?

Idag har det blåst ordentligt och t.o.m. den annars alltid läiga klippan, Peña Roja, var som en stormgryta. Orkade mig upp för en led som heter Sulacco, 7a+. Kritpåsen fanns inte där jag ville ha den utan piskade mig på ryggen uppför leden, kanske var det den som gjorde att jag lyckades? Det skulle blåsa 5-9m/s men det var säkert närmare 20m/s. Även om det nu är ca12° så är det skönt att dra på mössan och krypa in i dunet mellan klättringarna. Efter den och några lättare åkte vi hemåt och vilar oss nu i form inför morgondagens finbesök, Olle och Josefin. Förhoppningsvis kommer de med lite gott bryggkaffe så jag min mage får en paus från espresson. Stretcha sedan en kopp java, några tuc och fila fingertopparna.

Igår var vi vid Los Pinos och det blev några fina leder och formen kändes ganska bra så jag gjorde några försök på Batacazo. En ihållande men inte allt för svår 7c, lyckades göra alla flytten men inte sätta ihop den. Skulle nog behöva några dagar på den för att lyckas men vi får se...


Måndagen var en vilodag så vi såg ut en vandringsled upp till Coll des Rates från Xaló.
Leden gick via ett smurfhus (kolla skorstenen)...
...trötta olivträd och glada tjejer...
...vackra mandelodlingar...
...denna gången är jag mer säker på att det är åsnor som avses.

Det skulle ta 2h 47min enkel väg (ganska exakt, eller?). Efter 1h och 20min är vi uppe och kan konstatera att tidsangivelserna inte följer norsk standard. Givetvis ger vi oss på en till etapp eftersom det gick så fort, en snirklig väg upp på en topp bredvid. På toppen fanns det väderstationer och det blåste ordentligt. Vissa av vägarna är försedda med Stoppomat för cyklister, jag trodde det var en energidepå men det visar sig vara stämpelklockor för att kunna testa sina cykellår i uppförsbackarna.
Ner till Coll des Rates och restaurangen för lunch och värme vid brasan. Fin utsikt men ingen gourmérestaurang.
En värmande brasa men skorstenen var nog tät för allt luktade rök (och matos). 

Casa Nina bjuder på en del överraskningar, i en låda hittade vi Mr Potato Head som roar oss en hel del.

Vi utsätter oss inte för så mycket spanska så det går sakta med språkfärdigheterna. När vi var och handlade sist tog jag mod till mig och köpte ost över disk, när jag fått min bit säger expediten -¿Algo mas? varpå jag svarar -Si, algo mas, vände på klacken och gick nöjt därifrån med min ostbit. I Spanien frågar man tydligen inte som i Sverige -Var det bra så? utan -Något mer?
 

Karaokemaskin och galna dockor

Igår var det vilodag och tanken var att ta en längre vandringstur men våra kroppar höll inte med så vi började istället dagen med ett besök i en grotta. Grottan hade varit ett hem för ca 50.000 år sedan, kändes ganska trevligt men jag hade nog saknat fönster.



Grotturen går ganska fort och vi styr ner mot Denia för en tur på stan och en bit mat. Väl där hamnar vi mitt i en marknad och där fanns många bra saker...
...en karaokemaskin... 
(jag fyller år snart)
...galna dockor...
(Ella fyller år snart)
Denna mannen stod och visade allt han hade i sina fickor för de båda poliserna. Han såg inte direkt ut att kunna göra något kriminellt men skenet kanske bedrog.

När vi käkade frukost idag började de plötsligt ryka våldsamt från granntomten. De verkade passa på att elda skräp idag när det blåste halv storm, smart.
Vi packade in i bilen och begav oss iväg för att klättra och hoppades att huset skulle stå kvar när vi kom hem. Vid lunch drog ett regnoväder in som avbröt vår klättring och förmodligen även eldandet, för huset stod kvar när vi kom hem. Vädret klarnar upp och vi tar en kvällspromenad innan middagen.

Basket Case & La Bella

Klätterformen börjar förbättras och tanken är att första månaden skall vara uppvärmning för resten av Spanienvistelsen. Det hinns inte med något större antal leder per dag men 57st (33 unika) på årets första 17dagar känns som en bra start. Här är ett klipp på 2st 7b, Basket Case vid L'Ocavie och La Bella vid Peña Roja. (Nu har jag hittat ñ på macen så jag slipper skriva nj).
Spanien 2013 - Costa Blanca, del 1 from Jonas Sindler on Vimeo.

De senaste dagarna har bjudit på ganska blåsigt och kallt (+8-12°) så mössa och dunjacka har varit skönt. I eftermiddag hittade dock solen och den klarblå himmelen tillbaka (+19°) och min genuint bleka hy fick förhoppningsvis lite friskare nyans.

Smulor & vatten

Senaste dagarna har bjudit på lite kallare (hace frio) och framförallt blåsigare väder. I lördags tog vi en vandringstur över det närbelägna berget. Brant uppför och sedan fina vyer och en del konstiga saker längs vägen...

...en kotte väldigt nära stammen...
...ett hav av kaktusar...
...kyrkogård för åsnor eller idioter?!... 
(Vi undersökte inte saken närmare och jag hoppas att jag inte hamnar där.)
Vandringsleden avslutades med balansgång på ett rör på baksidan av byn.

Har hunnit med ytterligare en tur till Penja Roja men fick åka hem utan send, nästa gång går den ner. Här på väg hem i solnedgången. 

Vissa dagar grillar vi och smörjer kråset ordentligt...
 ... andra dagar blir det smulor och vatten

Idag har vi varit en tur till turistmagneten Guadalest. En liten stad på en klippa där man måste gå igenom berget för att komma till den. Ganska intressant men nu får det nog räcka med kultur för ett tag.
En kyrkogård högst upp på klippan ovanför staden med en annorlunda gravsten, gravplundring?
Ett blåsigt Guadalest. Vi lockades in i en bod som köpsugna turister och kom ut med en tvålpump!
 På väg hem köps det mera frukt som Ella gärna hjälper till att plocka upp.



Dynamit-Harry, Piff & Puff

I förrgår hade vi en lite hängig tjej med oss till klippan och igår blev det värre med feber.
Oroade oss för att det skulle vara öroninflammation, ringde till sjukvårdsupplysningen i Sverige som bad oss uppsöka läkare om det inte blev bättre. På eftermiddagen var det inte bättre så vi packade in oss i bilen för att försöka leta upp vårdcentralen i byn. Enkelriktat hit och enkelriktat dit... frågar två tanter om de pratar engelska och kan förklara vart vårdcentralen är. Den ena pekar åt höger den andra vänster och pratar i mun på varandra (jfr piff & puff). Efter 15minuter parkerar vi bilen längs gatan och den ena följer med oss runt hörnet och där ligger vårdcentralen (Centro de salud)! Fram med kortet från försäkringskassan som banar fri väg. Det är inte direkt toppmodernt och doktorn kommer med en väska likt Dynamit-Harry i Jönssonligan. Han kan några enstaka ord på engelska och med hjälp av dem och teckenspråk får vi reda på att Ella är svullen i halsen och inget att oroa sig för, lite paracetamol och det skall snart vara bra. Och idag var vår vanliga Ella tillbaka, skönt.

Ella hjälper mig gå in ett par nya klätterskor, nu känns de inte så små längre.

En solande kaktus vid Alcalaiklippan. I bakgrunden kan man skymta huset som vi bodde i sist vi var här, La Asmoladora.
Lunch uppe i grottan vid L'Ocaive. Riktigt fin och exponerad klättring, kanske kan bli en liten filmsnutt snart...
Igår var solbrillorna på (stundtals även när vällingen åts).

Me guardo Kalles!

I packningen från Sverige fick det följa med några Kalles som numera vaktas av Ella. Missade att ta med gott svenskt kaffe så det är beställt av Olle som kommer om några veckor. Dagens klädval är av god kvalité med ca 30år på nacken.
När vi gick på strandpromenaden i Calpe för några dagar sedan kom det en gåstol i ett jehu. Undrar om tjejen hade svårt med balansen eller bara ville kunna sätta sig vart som helst för hon tog sig fram genom att lyfta den och springa.
Idag har vi varit i Pego och klättrat. Tillbaka vid vår bas avnjuts en pilsner i solnedgången gungandes  i hammocken. 

Raggsockar och 7-pangare

Tjo! Nyåret firades in i hoods, raggsockar, 7-pangare, Moët och på håll kunde vi skönja lite fyrverkerier. (Jo, vi hade mer kläder på oss). Klockan hann nog bli närmare 4 innan vi gick och la oss, något som Ella hade svårt att förstå när det var morgon och granntuppen gal.

Ella har anammat den spanska tillbakalutade kulturen.
Räserputtarna har en ledig dag innan det på nytt skall brännas gummi i Valencia så vi tar en tur till klippan, solar på terrassen och åker ner till Denia för att äta en bit mat på kvällen. Det visar sig inte vara det lättaste men efter att ha kikat in på 5-6 ställen hittar vi äntligen en restaurang som kan servera oss mat. Magen kurrar och blickarna går till köttmenyn, spansk chorizo, en sådan tallrik blir bra! När maten så kommer in förstår jag att spanskan behöver förbättras, men tillsammans med en hel del bröd lugnar sig magen.
De senaste dagarna har mest handlat om att komma in i lite rutiner och se oss om i området. Jogga, vandra, klättra, äta och sova. Att just få till klättringen i kombination med en nöjd och vaken Ella har inte varit helt lätt. Flera gånger har vi gett upp efter några leder och väl tillbaka vid huset somnar Ella som en stock.
Men så idag hittade vi ett lyckat koncept, att få sitta i Almas resesäng och pilla med 2 gamla värmeljus, tummen upp! (Jo, det fanns massa andra leksaker där också men de var inte hälften så intressanta). Hoppas det fungerar imorgon också... kan nog få bli en ny resesäng till familjen Andersson/Olsson om den får följa med ut de nästkommande 3 månaderna.
En glad familj beger sig hem för att äta middag på terrassen i solnedgång, hemlagad paella (och en kall pilsner till pappa).
Har köpt ved för att få lite mysstämning i stugan om kvällen. Veden består till största del av rötter från vindruveträd och det krävs en hel del tålamod med brännaren för att den skall ge en sprakande brasa. Idag gav jag upp och tog på mig dunet men här är en bild på hur det kan vara. Nej, det är inte mig som Jessica matar på bilden nedan, jag har mindre hår.
 Vandring i bergen med grönt gräs och blommor (vår?).
En ruin på toppen av L'Ocaive (hemmaklippan). Provade att springa hit upp en dag och min lungor kändes mycket små.
De flesta dagarna har visat en klarblå himmel och ca 15-20 grader varmt. Här är staden Calpe sett från Sierra de Toix.