Snö!

Prognosen lurades inte, det kom en hel del och temperaturen sjönk för några dagar ner till -5° men solen värmde ändå.  

 Uppe och kör på en liten mjuk grusväg över bergen vid Margalef.

Vår bil med vinterdäck hade inga större problem med att ta sig fram på vägarna och lagom till att saltbilsgubbarna vaknat så var vägarna torra och fina. Att strö salt på torra vägar är alltså något som roar fler än svenskar...

Eftersom det varit lite kallt har det varit svårt att få till klättringen de senaste dagarna. Kallt för Ella men också för fingrarna och när vi väl hittar en liten solglänta att slå upp vårt lilla camp så kommer det snart fler klättrare och det känns nästan som de ibland sätter sig i Ellas lekplats...

Imorgon kommer farfar på besök, ska bli mysigt.

Gammal och sliten…

Då har man blivit lite äldre men jag hade inte kunnat önska mig en bättre plats för att fira, om det nu är något att fira...

Det är inte bara jag som åldras, grejerna har blivit lite slitna så i lördags var vi med mormor, morfar, Robin och Matilda till Barcelona där jag tog en sväng förbi Barrabes för ett nytt rep och ny sele.

Det strosades runt på stadens gator, fikades och käkades tapas. 

Ella och Jessica kollade in en leksaksaffär med en spännande ingång. (Foto: Matilda)

Nicke Nyfiken konkurrerar numera med guideböcker.

Klättringen går allt bättre och bättre och 7a-lederna brukar gå ner OS utan allt för stora bekymmer men de hårdare graderna lyser med sin frånvaro. Det är rätt behagligt att inte slita all kraft på en led utan att klättra mängd men snart får jag nog se ut något projekt (eller om det får vänta tills mars).

Vi har avverkat ganska många områden runt Siurana nu. I söndags lockade vi med våra besökare upp till La Siuranella som är fantastiskt om det inte är för kallt och blåsigt. (Foto: Matilda)

Idag har vi varit vid Grau dels Masets där vi bland annat klättrade denna pelaren som var riktigt fin.

Här är en bild på en överhängande arete vid L'Herborali där det går en fin 7a på var sida.

Ella har nu börjat gå, än bara några trevande steg men det är himla mysigt att se hur glad hon blir. Intresset för klättring har ökat och får hon bara chansen så försöker hon härma oss andra vid klippan. 

Lätt att tro att vi bara har bra väder? Ja, det är inte många dagar vi fått strunta i att klättra p.g.a dåligt väder men nu skrämmer prognosen oss med regn, snö och kyla...  

Lille balle Kalle Kobra

Nu har vi tillbringat cirka en och en halv vecka i Cornudella och det är riktigt härligt. Klättringen har varit koncentrerad till Siurana men vi har även hunnit med 2 dagar i Margalef. Margalef är mestadels överhängande på pockets medan Siurana framförallt erbjuder vertikalt eller svagt överhängande på crimpar. 

Sektor El Laboratori vid Margalef

Sektor El Pati i Siurana med mäktiga linjen La Rambla (i bild) och Golpe de Estado (ej i bild).

Det bjuds på betydligt mer motstånd här jämfört med januariklipporna. Antingen var det lättare graderat i Costa Blanca eller så passade det mig bättre. Lederna här i Siurana är längre, för det mesta 30m eller mer, så underarmarna får jobba ordentligt. 

Har testat några hårdare (för mig) linjer men det känns avlägset nu så vi får se. Hur som så är det helt fantastiskt och helt klart inspirerande att se alla super-starka klättrare runt omkring.

Lunch vid sektor Can Melafots, Siurana

Utsikt från Can Melafots

Vi har även gjort en vandring vid Montsant. Först brant uppför genom en ravin för att sedan komma upp i en mycket kall och blåsig stenöken. Sedan ner längs bergssidan med härlig utsikt.

Konglomerat... skulle varit lite mer vaken på geologilektionerna...

 Ett ensamt stadigt träd i blåsten.

Jag och Ella på väg ner

Ett tränat öga kan se några klättrare

samma öga kanske kan se Jessica spankulera på denna bild

Temperaturen varierar en hel del, från någon minusgrad till upp emot +15°. För det mesta är solen framme och värmer men det är ofta kalla vindar så det gäller att pälsa på sig. 

Dagen efter vandringen åkte vi till Margalef och då kunde vi se snö på toppen av Montsant. 

Håller grytan kokande med en ny barnvisa, Kalle Kobra. 

Känner du lille balle Kalle Kobra, lång som en sladd med sin gulle gulle gadd? 

Ständigt på hugget ute på vift, med tungan spelande kluvet. 

Trugande, delande med sig av sitt goda gift, bugande brillor på huvet. 

Känner du lille balle Kalle Kobra med bugande brillor på huvet. 

Våren är inte lika långt gången här som vid Pedreguer men den är på gång. Härlig luft och små vackra blommor.

Vi befinner oss i vindistriktet Priorat och där det inte är berg är det vinodlingar.  

Kvällspromenad genom Cornudella.

Sendarbil?

Funderar på att lägga ett bud på denna gamla lada. Renoveringsobjekt med bra läge och öppen planlösning.

 

Nu väntar vi snart besök från Sverige igen. Denna gång är det mormor, morfar, Robin och Matilda, välkomna!

Cornudella

Nu har vi förflyttat oss norrut till Cornudella de Montsant. En riktigt mysig by där vi bor mera centralt i en lägenhet med utsikt över Montsant-bergen och på andra sidan huset ligger Siurana. 

Naturupplevelsen här är fantastisk och klättringen kittlande då bultavstånden känns maximerade. Är det ett lättare parti så kan det säkert vara 6m mellan säkringarna, förstår nu att jag var avvaktande sist vi var här. Förhoppningsvis kan vi efter en veckas "acklimatisering" slappna av och fokusera på klättringen istället för att kolla efter bultar…

Ella hjälper till att coila repet.

Fyller på med energi inför en promenad i Reus.

Enda "bristen" med boendet är att vi saknar internet, det finns på ett cafe på gatan men det blir lite mera omständligt. Förmodligen är det bra att vara lite remote ett tag och se att man klarar sig utan att hela tiden vara uppdaterad.  

Innan vi lämnade Pedreguer firades Ellas 1årsdag. Det öppnades paket, gjordes pannkakstårta, lektes på lekplatser, plockades med klädnypor, skypades och badades. Tack för alla gratulationer! Pannkakstårtan var mest rolig att kasta omkring så det fick bli en burk med kött, potatis och morötter medan mamma och pappa moffade tårta. 

Pannkakstårta i håret…

…gå uppför rutschkana…

… en trött Ella på väg hem, dags att tvätta byxorna.

Ett kul hus i Xalón…

…och en motivlackad garageport. Undrar hur bilen ser ut? 

Jag ville lite för mycket de sista dagarna med klättringen vilket resulterade i en massa oklarade leder, får se det som en anledning att återvända. Sista dagen åkte vi till ett nytt ställe (för oss) Bellús. 

Klippan var även bra för Ella som tog sig fram i allt brantare partier. 

Jessica med sin första riktiga flapper, inte bra… fila, fila, fila. 

 

Hål på tån, inte bra. Får lämnas in på Goma2 i Cornudella de Montsant för omsulning.